Om jag tappar fästet och trillar ner ska jag klättra upp igen

Precis hemkommen från Första hjälpen/HLR-kurs
Ikväll åkte jag till Zinkensdamm- där jag aldrig har varit förut, men det var väldigt fint där tyckte jag iaf- för att gå HLR/Förstahjälpen-kurs då :) Det är en kurs inom jobbet som vi måste ta, fast man har gått en sån förut, men det är alltid bra att uppdatera sig med sånna där kurser! Nu när man har tagit den så känner man sig mycket säkrare, så det är skönt! Men man hoppas ju att inget sånt där ska nånsin hända i jobbet- eller utanför såklart. Ny vän "hittade" man också, så det är kul :)
Dagen i sig har varit ganska skön, jag har bara lallat omkring, lyssnat på gamla CD-skivor i "stor-steron" här, spelat och sjungit vid pianot (har fått lite "panik" sen jag började tänka på att jag nästan aldrig hinner sjunga nu förtiden, så det försöker jag börja med nu att göra lite varje dag, för sånginstrumentet kan man ju jämföra lite med att gymma, man måste hålla i det hela tiden och fortsätta bygga, annars går det bara tillbaka till att vara otränad) osv.
Den här veckan är det annars väldigt mycket. Ringa/möte med jobb-familjer här och där, hinna träffa kompisar emellan, hälsa på vänner utanför stan, pappa kanske kommer på fredag och då skulle jag "visa han stan" litegranna;P, på lördag fyller jag år åså, så det är mycket att försöka pussla ihop den här veckan. Men bättre att ha mycket att göra än inget alls iaf ^^

Jag kan sakna dig ibland, men jag skulle aldrig erkänna det.
Men vad är det jag saknar egentligen? Vissa gånger kan man sakna t.ex. dom bra stunderna osv. Men det jag saknar med dig kan jag absolut inte sätta fingret på. Jag kanske bara saknar det som fanns. Det som fanns då, den jag var då. Jag kanske saknar den Jag Var Då? Det livet jag hade då. Det kanske är det som ligger och skaver.. Nu när man har slängt sig ut i ett helt nytt kapitel i sitt liv så kanske man måste påminna sig om vem man var just då, så man inte glömmer hur mycket livserfarenhet man egentligen har fått om sig själv. Det kanske är så det är...
Jag har det ju bättre nu, så jag vet inte alls varför jag ens lägger ner energi till att tänka på saker som har varit, men som sagt kanske de var så som jag tänkte, de där med livserfarenheten.
Jag mår så mycket bättre nu iallafall. Jag lever igen, bara så du vet.
Tack för allting- allra helst tack för att du tvingade mig att släppa taget om dig.
Och framför allt, tack mig själv- fyfan vad stark jag har blivit, och är.

.

Hemma över helgen
I fredags lämnade jag då Sthlm en kort stund för en helg-visit i Söderhamn. Från ett söder till ett annat så att säga ^^
Jag har framförallt njutit av att sova i min underbara säng, tagit promenad i friskluften, haft finbesök igårkväll av "familje-vänner", kusiner, mormor+låtsasmorfar och idag kom farmor och farfar med presenter för att jag inte är hemma nästa helg på min födelsedag, så jag verkar iallafall vara saknad här hemma ;P
Jag fick iallafall vila upp mig hemma lite i ca 3 dagar, och få bli lite ompysslad, men imorgon åker jag ner igen för att gå en handledarkurs på tisdag och sen jobba då som vanligt. Jag bor åter igen hos världens snällaste "låtsasmoster" (jag vet inte vad man annars ska kalla låtsasmorfars dotter utan att det ska bli världens förklaring varje gång^^) och familjen, ett tag igen, för att slippa bo på gatan eller liknande, haha :)
Nästa helg fyller jag ju år också så jag hoppas att jag har skaffat mig några snälla vänner som vill fira med mig, haha^^




Hösten är den bästa årstiden i det stora hela tycker jag

Idag fick jag fast anställning + heltidsjobb- så gissa vem som är glad?..... :D!
Japp, idag skrev jag på avtal för mitt barnflicks-jobb :) Det jag har kämpat för nu i mer än ca 2 månadader händer plötsligt "på riktigt", och det känns så bra att det är verkligen jag som har genomfört det. Visst har man fått hjälp på traven, men det är jag som har sprungit kors å tvärs i Sthlm på olika arbetsintervjuer sol som i regn, dyngsur, förkyld, svettig, frusen, stressad, vilsen, ensam och ap-trött med smärtor. Men de är ju värt det "sen". Om man inte vill fastna i en liten stad, som gör en olycklig i längden, så måste slänga sig ut, som jag, utan skyddsnät och bara gå efter ambitioner och drömmar istället för att sitta hemma hos föräldrarna, tycka synd om sig själv och vilja göra något, men inte göra något åt det. Det finns inga ursäkter för det. Jag var också den som satt hemma och orkade inte göra nått (, och tro mig jag är bland de mest hemmakäraste personer du kan hitta också). Jag var helt slut i somras efter gymnasiet kombinerat med sjukdomen, så medans kompisarna jobbade satt jag hemma och gjorde ingenting (men kände självklart pressen till att göra något för min egen skull), och "alla vuxna" tjatade mer och mer på att jag skulle försöka hitta jobb- i Söderhamn typ, skriva in mig på arbetsförmedlingen osv. Men jag kände inte alls för det. Jag ville gå min egna väg, och titta vem som har gjort det nu.. ;)
För en gångs skull känns det som att jag har gjort något själv med mitt liv, och det är ju de sköna. Man kan välja att vända upp å ner på sitt liv hur man vill, det är bara en själv som sätter gränser och man vet ju bäst själv vad man vill och inte. Så lyssna alltid på dig själv i slutändan.
Jag vill inte låta som nått jobb-helgon här, men jag vill bara inspirera dig som sitter i sitsen att du vill ha jobb, men gör inget åt de- precis som jag var innan jag verkligen tvingade mig själv till dehär fast jag var/är livrädd. Om man tvingar sig själv så kommer modet efter ett tag.
Jag har inte haft tur med att få jobb, som många "vuxna" skulle ha sagt att typ "ja du har tur att hitta jobb när det är så svårt för ungdomar idag", ne- för jag har kämpat för de. Precis som med allt annat i mitt liv har jag kämpat det till mig. Och jag vet att den karamellen- om att veta att jag har fått kämpa mycket för att få det jag vill ha- den livs-erfarenhetskaramellen kommer vara godast att suga på. ;)
Men än är det inte "slut" (de är ju egentligen bara början). Jag springer fortfarande kors å tvärs för att hitta extra-jobb för att få in så mycket lön som möjligt, kämpar för att hitta eget boende, och än är ju inte den största drömmen uppfylld heller- med musiken, så jag fortsätter att kämpa- och man ska vägra att ge upp när man följer hjärtat



"...the road is long, but in the end- the journey is the destination."

.

Efter mitt blöta lilla "oturs-äventyr" idag så gick jag hem och garderade mig med ett paraply och torkade lite innan det bar av på arbetsintervjun jag skulle på. Men såklart när jag kommer ut så har det spruckit upp och regnade inte alls, haha- livets ironi ;) Eller Min egna livs-ironi kanske de är ;P
Efter arbetsintervjun gick jag faktiskt till biblioteket här på söder och skaffade mig ett nytt biblioteks-kort (vuxenpoäng (Y) ) för att skriva ut papper på biblioteket. 
Sen gick jag hem och lämnade paraply med mer för att sen gå tillbaka längs uppför götbacken för att gå lite affärer åså. Jag shoppade i flera timmar, alltså stod i provrummet i hundra år pga beslutsångest- som vanligt ;P Men jag köpte nya skor som jag blev mest nöjd med tror ja (de var behövligt me nya skor eftersom mina andra blev dyngsura ;P) så jag shoppade och tog de lungt när jag ändå fick "ledigt" idag, plånboken skrek litegranna, allra helst åt skorna;P Men det var skönt att få köpa lite nytt, vilket inte har hänt på ett tag så :)





-Det är den verkliga färgen på ponchon. Min telefon och ljuset gick inte ihop ;) Det ligger en vit mössa där också, utifall den inte syns ;P 
Ett klockhalsband har jag velat haft i flera år, så idag när jag såg ett- äntligen i den modell jag vill ha de i, så slog jag till :) Det som ligger bredvid det är ringar.
Jag älskar kornblått + att det passar mitt blonda hår, och det blir ju så snyggt tillsammans med brun ögonskugga -på både över och undre ögat- och lite vit kajalpenna (bl.a såklart)! Ögonen riktigt skiner av dom färgerna för mig :)


Skorna, som också ser bättre ut i verkligheten och på

-
Reaching for something in the distance
so close you can almost taste it
release your inhibitions
feel the rain on your skin
-


Isn´t it ironic? ;)
Måndagar.
Det började med att jag sov över. Jag hade möte på andra sidan stan på Östermalm kl 10.30 och jag vaknade 09.30 ;P Det var bara att tvinga sig ur sängen fast man såg att det öste ner utanför, och alldeles yrvaken började jag att jag sminka mig, och åt frukost, sen började "oturen" ;P.
Jag hittade inget bra paraply påvägen ut, så i ylle-jacka fick jag ta mig ut med min påse jag hade alla papper i jag skulle ha med mig, ovanför huvudet. Efter ca 5 meter utanför porten var jag dyngsur, och de höjer ju humöret absolut ;P Sen kommer jag till tunnelbanan stressad som få, eftersom ja redan var alldeles för sen, och då funkar inte sl-kortet, de hade gått ut nån timme innan, så ja fick köpa en biljett för ja hann inte tillbaka för att fylla på kortet, väl på tunnelbanan så var de första gången för mig de blev stopp för någon koll, så de stod stilla i några minuter (dyra minuter just då), jag ringde till arbetsgivarens mbilsvar och sa att jag var sen iallafall. När ja kommer fram tillslut så var jag osäker på vilken våning det var, så ja ringde arbetsgivaren- hon hade såklart inte med min otur inte fått medd om att jag var sen, och hon sa våning 2, ja åkte upp, ingen var där så jag ringde igen, då sa jag att jag var på Birgerjarlsgatan och adressen, och då uppenbarade de sig att jag inte hade fått den nya adressen, dom hade alltså flyttat så jag stod flera kvarter bort från den nya adressen ;P Och arbetsgivaren jag skulle träffa skulle jag inte träffa, så ja fick numret till den andra, och när ja ringde henne så krockade de med ett annat möte om jag skulle komma lite senare, även om det var hel-lugnt att jag kom försent, så bestämde vi en ny tid imorn ;P Men de var väl lika bra kanske ;) Jag började iallafall att gå, mer sakta, åt samma håll jag kom ifrån och jag började faktiskt skratta åt situationen för mig själv. Jag brydde mig inte ens längre om att det regnade, så jag gick där lika blöt som en katt och log ;P Det tredje mötet blev också inställt idag, så det är bara mötet kvar som är om ett tag som jag ska gå till snart. Fattas väl bara att de krånglar me de med ;P Haha, ne men de ska nog gå bra- hoppas jag verkligen!

Inte min dag.
Dagen började med att jag vaknade och kände mig jättekrasslig, men tog mig upp iallafall och började sakta men säkert fixa mig, för att åka in till staden- fixa och skicka iväg papper till polisen, jag skulle in till banken å greja med pengar och sen till olika affärer för att införskaffa lite smått, och sen iväg på jobb, men jag kom bara till centralen och hämtade dedär pappret från polisen så kände jag att kroppen höll på att lägga av, pga feber och av magkatarr å så, så jag fick avboka me jobbet :/ Ja hatar verkligen sånt, när man har bestämt något med nån, att man ska träffas eller så åsså är man tvungen att avboka för man mår dåligt :/, menmen, man kan ju inte pusha sig hur mycket som helst heller... Sen var en av barnen sjuka också precis, så de gick inte för nån så..
Nu hade jag velat haft sällskap av en go person och bara myst hela kvällen typ med film och godis i en stor mysig säng eller nått. Men men ;/

Jag har hittat tillbaka till Mentos fruit igen, så de blir ett sällskap ikväll iaf ;)

.

Oh love, don't let me go
won't you take me where the street lights glow?
I could hear rain coming, I could hear the sirens sound
now my feet won't touch the ground
.

Det kan regna mycket här i Sthlm, men de slutar alltid med att solen skiner upp, och humöret följer med
Idag blev de först sjunga nån timme vid pianot, sen jobb, sen mötte jag upp 3 fina tjejer (Maria, Frida och Sassi) i city för att bara träffas en stund å gå runt i affärer. Jag och Frida bestämde att vi "lekte" Sex and the city för de stämde så precis med oss 4, haha  så kan de gå när man är satc-nörd ;P
Sen hängde jag på Maria hem till hennes ur-mysiga lägenhet, där vi bara satt å snackade- och jag åt apelsinyoghurt me musli- kan verkligen rekomenderas!
På söndag el. måndag- ev. torsd blir jag lägenhets-lånare också, så det känns skönt :)
-
Jag har aldrig spelat alfapet i hela mitt liv, förens jag testade Wordfeud på min iphone för några dagar sen, och jag blev ju ganska fast ;) Och jag trodde ju att det bara var lite halv-konstiga personer man kunde träffa på där, och att det bara var sånna där "läskiga människor" som skrev till en i chatten, -typ haha, men så för någon kväll sen så ändrades min uppfattning av dedär, för jag träffade faktiskt en riktigt bra person. Jag trodde inte man kunde hitta så bra människor genom ett halv-roligt spel på iphonen, men nu vet jag att de kan man visst : >




Börjar längta nu faktiskt, så man kan förbättras lite till- å lite till : )

Dagens låt:

Muddy Waters – Manish Boy

Dagens låt:

Lars Winnerbäck – Hugger i sten

Dagens låt:
Robert Plant – Gone, Gone, Gone (Done Moved On)

"Trygg-bubblan" är borta
Nu när man är "påväg ut i livet" som jag är så att säga -utan att det ska låta för töntigt eller hur man nu ska säga, så kan man nog inte låta bli att tänka tillbaka på allt som har varit. Det "trygga livet" man hade när man t.ex. gick i skolan fortfarande och man ville inget hellre än att bara ha lov och helg hela tiden pga allt plugg åså, när man tänkte att vuxenlivet var ju ändå så långt borta så man tänkte inte så mycket på vad man ville göra efter skolan, på förhållanden man har haft som har varit en trygghet, på vänskaper som har kommit och gått osv.
Nu sitter jag här, i mitt rum, och allt känns bara väldigt förvirrande, och man känner sig vilsen, och man har så otroligt mycket blandade känslor om allt. Och bara det att bästa vännen har flyttat iväg, och att man själv ska flytta och lämna andra vänner snart, och att man saknar närhet, en närhet man inte tydligen kan få, bara det gör att man känner sig ensam ibland nuförtiden ;( :P
Förra gången jag hade en sån här "vilsen-känsla" var när jag började i gymnasiet, och före det var väl när man skulle börja högsatdiet ;P Men helt klart så blir det bara svårare ju äldre man är, man kommer ju till "större" och större vägskäl, och det blir svårare för varje gång.
Jag vet fortfarande inte vad jag vill göra- förutom då såklart musik, den drömmen finns ju där hela tiden och den kämpar jag för så mycket som möjligt, men jag menar med läget som är ju nu liksom, jobb åså. Jag känner mig helt förvirrad inför det jobb jag ska börja nu nästa vecka, och nervös är jag inför hur jag ska klara mig, rent ekonomiskt, och med boende åså. Jag har funderat på om ja ska ha börjat pluggat igen bara för att få in en säker inkomst och kanske ha lite lättare för att få ett boende, men ne, inte just nu känner jag för skola. Men jag låter inte rädslan styra mig i dom här valen jag gör nu. Som jag sa nu idag senast att "jag ångrar hellre saker jag har gjort, än dom saker jag inte har gjort." Och så känner jag också. Jag är alldeles för envis för att rädslan för "det okända" ska få styra mig.
Men jag tar ett steg i taget så får vi se, allt blir säkert bra i slutändan -för att låta lite naiv sådär ;)



Foto Johan Mörlin
-

Remember the night you were with me - fell asleep by my side
strangers together - your hand in mine
How come we never came closer when all the stars were aligned?
I thought we had a moment

.

Ever since i was eight or nine
I've been standing on the shoreline
Always waiting
For something lasting
Loose your hunger, you loose your way
Get confused and you fade away

Oh this town
Kills you when you are young
Oh this town
Kills you when you are young

You die when you're young
You die when you're young
You die when you're young

.

Hemma igen, men tydligen bara ett tag! :)
Sen i tisdags har jag ju då varit i Sthlm och lämnat in CVn här och där och även varit på arbetsintervjuer.
Arbetsintervjun gick så bra att jag fick reda på idag att jag börjar jobba nästa tisdag, så på måndag bär det åter igen till storstaden, och sen vet jag inte när jag kommer hem igen, det återstår att se :)
-
I helgen har jag haft det jättetrevligt också. Jag har träffat nya väldigt trevliga människor och haft det jätteroligt. På fredagen var jag ut med Joel, och vi gick runt lite i stan sen hamnade vi på Café Rival och senare på en av de skönaste pubarna jag har varit på, i gamla stan låg den, men tyvärr minns jag inte vad den hette, men vi träffade jätteroligt folk och hade de kul helt enkelt :) Sen på lördagen bar det ut med Virre, hans flickvän och deras kompisar, och det var en helt underbart rolig kväll :) Det är alltid roligt att träffa nytt trevligt folk, och det gör man ju oftast när man går ut i Sthlm, så det var kul :) -För att sammanfatta allt då så var det ju kul, kul, kul å lite mera kul, som skrivet ;P


Gamla stan, nattetid= sååå fint! Men stora råttor i gränderna som visade sig gillar jag inte!
;P


En optimistiskt vit byggnad med arga moln som bakrund


Staty, hötorget