I thought we had a moment
Dagens låt:
.
Mads Langer – Fact-Fiction"Trygg-bubblan" är borta
Nu när man är "påväg ut i livet" som jag är så att säga -utan att det ska låta för töntigt eller hur man nu ska säga, så kan man nog inte låta bli att tänka tillbaka på allt som har varit. Det "trygga livet" man hade när man t.ex. gick i skolan fortfarande och man ville inget hellre än att bara ha lov och helg hela tiden pga allt plugg åså, när man tänkte att vuxenlivet var ju ändå så långt borta så man tänkte inte så mycket på vad man ville göra efter skolan, på förhållanden man har haft som har varit en trygghet, på vänskaper som har kommit och gått osv.
Nu sitter jag här, i mitt rum, och allt känns bara väldigt förvirrande, och man känner sig vilsen, och man har så otroligt mycket blandade känslor om allt. Och bara det att bästa vännen har flyttat iväg, och att man själv ska flytta och lämna andra vänner snart, och att man saknar närhet, en närhet man inte tydligen kan få, bara det gör att man känner sig ensam ibland nuförtiden ;( :P
Förra gången jag hade en sån här "vilsen-känsla" var när jag började i gymnasiet, och före det var väl när man skulle börja högsatdiet ;P Men helt klart så blir det bara svårare ju äldre man är, man kommer ju till "större" och större vägskäl, och det blir svårare för varje gång.
Jag vet fortfarande inte vad jag vill göra- förutom då såklart musik, den drömmen finns ju där hela tiden och den kämpar jag för så mycket som möjligt, men jag menar med läget som är ju nu liksom, jobb åså. Jag känner mig helt förvirrad inför det jobb jag ska börja nu nästa vecka, och nervös är jag inför hur jag ska klara mig, rent ekonomiskt, och med boende åså. Jag har funderat på om ja ska ha börjat pluggat igen bara för att få in en säker inkomst och kanske ha lite lättare för att få ett boende, men ne, inte just nu känner jag för skola. Men jag låter inte rädslan styra mig i dom här valen jag gör nu. Som jag sa nu idag senast att "jag ångrar hellre saker jag har gjort, än dom saker jag inte har gjort." Och så känner jag också. Jag är alldeles för envis för att rädslan för "det okända" ska få styra mig.
Men jag tar ett steg i taget så får vi se, allt blir säkert bra i slutändan -för att låta lite naiv sådär ;)
Foto Johan Mörlin
-
Remember the night you were with me - fell asleep by my side
Nu när man är "påväg ut i livet" som jag är så att säga -utan att det ska låta för töntigt eller hur man nu ska säga, så kan man nog inte låta bli att tänka tillbaka på allt som har varit. Det "trygga livet" man hade när man t.ex. gick i skolan fortfarande och man ville inget hellre än att bara ha lov och helg hela tiden pga allt plugg åså, när man tänkte att vuxenlivet var ju ändå så långt borta så man tänkte inte så mycket på vad man ville göra efter skolan, på förhållanden man har haft som har varit en trygghet, på vänskaper som har kommit och gått osv.
Nu sitter jag här, i mitt rum, och allt känns bara väldigt förvirrande, och man känner sig vilsen, och man har så otroligt mycket blandade känslor om allt. Och bara det att bästa vännen har flyttat iväg, och att man själv ska flytta och lämna andra vänner snart, och att man saknar närhet, en närhet man inte tydligen kan få, bara det gör att man känner sig ensam ibland nuförtiden ;( :P
Förra gången jag hade en sån här "vilsen-känsla" var när jag började i gymnasiet, och före det var väl när man skulle börja högsatdiet ;P Men helt klart så blir det bara svårare ju äldre man är, man kommer ju till "större" och större vägskäl, och det blir svårare för varje gång.
Jag vet fortfarande inte vad jag vill göra- förutom då såklart musik, den drömmen finns ju där hela tiden och den kämpar jag för så mycket som möjligt, men jag menar med läget som är ju nu liksom, jobb åså. Jag känner mig helt förvirrad inför det jobb jag ska börja nu nästa vecka, och nervös är jag inför hur jag ska klara mig, rent ekonomiskt, och med boende åså. Jag har funderat på om ja ska ha börjat pluggat igen bara för att få in en säker inkomst och kanske ha lite lättare för att få ett boende, men ne, inte just nu känner jag för skola. Men jag låter inte rädslan styra mig i dom här valen jag gör nu. Som jag sa nu idag senast att "jag ångrar hellre saker jag har gjort, än dom saker jag inte har gjort." Och så känner jag också. Jag är alldeles för envis för att rädslan för "det okända" ska få styra mig.
Men jag tar ett steg i taget så får vi se, allt blir säkert bra i slutändan -för att låta lite naiv sådär ;)
Foto Johan Mörlin
-
Remember the night you were with me - fell asleep by my side
strangers together - your hand in mine
How come we never came closer when all the stars were aligned?
I thought we had a moment
.
Kommentarer
Trackback
