Om jag tappar fästet och trillar ner ska jag klättra upp igen

Jag kan sakna dig ibland, men jag skulle aldrig erkänna det.
Men vad är det jag saknar egentligen? Vissa gånger kan man sakna t.ex. dom bra stunderna osv. Men det jag saknar med dig kan jag absolut inte sätta fingret på. Jag kanske bara saknar det som fanns. Det som fanns då, den jag var då. Jag kanske saknar den Jag Var Då? Det livet jag hade då. Det kanske är det som ligger och skaver.. Nu när man har slängt sig ut i ett helt nytt kapitel i sitt liv så kanske man måste påminna sig om vem man var just då, så man inte glömmer hur mycket livserfarenhet man egentligen har fått om sig själv. Det kanske är så det är...
Jag har det ju bättre nu, så jag vet inte alls varför jag ens lägger ner energi till att tänka på saker som har varit, men som sagt kanske de var så som jag tänkte, de där med livserfarenheten.
Jag mår så mycket bättre nu iallafall. Jag lever igen, bara så du vet.
Tack för allting- allra helst tack för att du tvingade mig att släppa taget om dig.
Och framför allt, tack mig själv- fyfan vad stark jag har blivit, och är.