This is my curse
.
Dagens låt:Coldplay – Paradise
When she was just a girl
She expected the world
But it flew away from her reach so
She ran away in her sleep
and dreamed of
Para-para-paradise, Para-para-paradise, Para-para-paradise
Every time she closed her eyes
When she was just a girl
She expected the world
But it flew away from her reach
and the bullets catch in her teeth
Life goes on, it gets so heavy
The wheel breaks the butterfly
Every tear a waterfall
In the night the stormy night she'll close her eyes
In the night the stormy night away she'd fly
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh
She'd dream of
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh-oh
lalalalalalalalalalala
And so lying underneath those stormy skies
she'd say, "oh, ohohohoh I know the sun must set to rise"
-
Slutet på denna hemska vecka, nya tag imorgon
Ja, då har man genomlidit ännu en svår vecka med mediciner, värktabletter, tårar, svettattacker osv. Det var typ igår jag kunde bita ihop en stund och ha roligt med vänner på en fika i stan åså, men på kvällen sen kom en svängom igen med min förbannelse som ligger över mig (det känns som att det är en sån iaf ;p). Det känns som att om jag bara fick hitta ett nytt jobb, eller allra helst i hela världen- att få hålla på med musik, så skulle jag inte tänka lika mycket på att jag har ont, utan få tänka på jobb eller musik, och få in rutiner åså igen.
Jag vet att det är ett steg i taget som gäller, men stegen går ju så himlaaa sakta och jag vill inte vänta något mer, för det känns som att jag har satt det mesta av livet på en pausknapp nu när man är så begränsad med så mycket. Jag vet att jag "är ju bara 19" och många tycker säkert att man har all tid i världen att hinna styra upp saker och ting, och så är det säkert ;), men jag har så mycket energi och passion -allra helst för musiken, som bara håller på att sprängs för att få komma ut, så det är det som är synd tycker jag att jag ska behöva få "vänta på min tur" och att jag inte bara får ge nu som jag vill göra.
-
Imorgon är det några timmars jobb som väntar iallafall, och även fika med en vän.
Jag biter iallafall ihop lite till för att inte bli galen ;P Och jag har Winnerbäcks ord i huvudet som tröst med allt: "Håll uuuut, håll ut. Förr eller senare spricker en bubbla håll ut några dagar till" ;)
She expected the world
But it flew away from her reach so
She ran away in her sleep
and dreamed of
Para-para-paradise, Para-para-paradise, Para-para-paradise
Every time she closed her eyes
When she was just a girl
She expected the world
But it flew away from her reach
and the bullets catch in her teeth
Life goes on, it gets so heavy
The wheel breaks the butterfly
Every tear a waterfall
In the night the stormy night she'll close her eyes
In the night the stormy night away she'd fly
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh
She'd dream of
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Para-para-paradise
Oh oh oh oh oh oh-oh-oh-oh
lalalalalalalalalalala
And so lying underneath those stormy skies
she'd say, "oh, ohohohoh I know the sun must set to rise"
-
Slutet på denna hemska vecka, nya tag imorgon
Ja, då har man genomlidit ännu en svår vecka med mediciner, värktabletter, tårar, svettattacker osv. Det var typ igår jag kunde bita ihop en stund och ha roligt med vänner på en fika i stan åså, men på kvällen sen kom en svängom igen med min förbannelse som ligger över mig (det känns som att det är en sån iaf ;p). Det känns som att om jag bara fick hitta ett nytt jobb, eller allra helst i hela världen- att få hålla på med musik, så skulle jag inte tänka lika mycket på att jag har ont, utan få tänka på jobb eller musik, och få in rutiner åså igen.
Jag vet att det är ett steg i taget som gäller, men stegen går ju så himlaaa sakta och jag vill inte vänta något mer, för det känns som att jag har satt det mesta av livet på en pausknapp nu när man är så begränsad med så mycket. Jag vet att jag "är ju bara 19" och många tycker säkert att man har all tid i världen att hinna styra upp saker och ting, och så är det säkert ;), men jag har så mycket energi och passion -allra helst för musiken, som bara håller på att sprängs för att få komma ut, så det är det som är synd tycker jag att jag ska behöva få "vänta på min tur" och att jag inte bara får ge nu som jag vill göra.
-
Imorgon är det några timmars jobb som väntar iallafall, och även fika med en vän.
Jag biter iallafall ihop lite till för att inte bli galen ;P Och jag har Winnerbäcks ord i huvudet som tröst med allt: "Håll uuuut, håll ut. Förr eller senare spricker en bubbla håll ut några dagar till" ;)
Kommentarer
Trackback
