Om jag tappar fästet och trillar ner ska jag klättra upp igen

(Favvo-sko<3)


Konserterna i onsdags/torsdags gick realtivt bra ändå med tanke på min onda hals och feber m.m. Det var annorlunda men väldigt roligt att vara konfrencier för en gångs skull. Först gick det väl lite hackigt men som tur var hade vi några konserter på oss att bli varma i kläderna så det gick bra till slut, ingen märkte nog några felsteg;) Jag vet fortfarande inte om förkylningen har slagit ut än eller inte. På ett sätt så känns det som att jag börjar bli bättre, allra helst i halsen, och det är ju skönt, men på ett sätt så känns det som att det ligger kvar å "pyr" nånstans där inne. Jag blev ju liksom aldrig "riktigt" sjuk, sådär så man ligger i sängen i flera dagar å inte orkar röra sig, utan det är bara i det där "första stadiet" än på nått vis. Förkylnings-analytiker kanske man skulle bli eller nått ;P
Imorn ska jag till skolan igen iallafall hoppas jag. Vaknar fortfarande med feber på mornarna (vilket jag gör ofta ändå utan förkylning) så jag hoppas hoppas att jag är piggare imornbitti så man kan vara med på engelska C-lektionen, sånglektionen m.m.

Godnatt!

Här får du ett smakprov från en av konserterna på teatern när vi körde den orepade,(för min del iallafall;)) ,Real good man

http://www.youtube.com/watch?v=gVDC3iABbd4

-----

Idag blev jag hemma för att vila upp mig inför veckan. Jag kände att med den här onda halsen så borde jag mest sitta hemma, vara tyst å dricka varmt, så de fick bli så idag.
Stressen som jag känner just nu över, allt egentligen, är så himla jobbig. Och ja, man får klaga över det när man har haft magkatarr sen man var ca 11 år. Jag glömde att ställa väckarklockan igårkväll t.ex, så det var tur att lillesyrran kom in och väckte mig (jag tänkte ju gå till skolan först, men sen så kände jag att jag behövde vila). Alltså det är inte likt mig att inte ställa klockan. Bara en sån sak (av alla saker som är stresspåverkade) är bevis på att stressen har tagit över hela mig.
Och sen är det är så mycket med skolan (projektarbete, uppgifter, prov osv. osv.) , jag känner mig stressad över att jag är borta så mycket från skolan, nu såhär sista terminen allra helst, man ska hinna me en massa nu på våren över huvudtaget. Och jag försöker att tänka bort saker. Som t.ex. nu idag när jag är sjuk så försöker jag bara vila och inte tänka så mycket på allt man ska göra, men tro mig. Jag kan inte stänga av. Jag vet inte huuuur många gånger jag har försökt men det går liksom inte bara. Det enda som hjälper är att lyssna på musik, sjunga, spela piano, skriva låtar osv. Men som nu när man har ont i halsen så vill jag ju liksom inte sjunga, och då får jag typ "ingen inspiration" till att sätta mig vid pianot heller osv. På ett sätt vill man att skolan ska ta slut snart så man åtminstonde inte behöver tänka på att plugga, och ha den stressen, men på ett sätt så känns det så sorgligt att lämna allt, t.ex. estet, alla härliga lärare osv. så på så sätt så vill man absolut inte sluta än.
Men man får ta dagarna som dom kommer, och jag får försöka att koncentrera mig på att inte stressa, hur svårt det än är...

Har du några tips på vad du brukar göra för att stressa ner? Tell me!



Time after time...

Nu tror jag att jag börjar bli förkyld "på riktigt"(alltså av nått virus eller så). Lillesyrran var sjuk för några dagar sen, så det kan vara hon som har smittat mig. Inte för att jag ska skylla på henne eller så;P för jag är ju väldigt mottaglig mot allt utifrån liksom, men,ja , en förkylning börjar jag nog få iallafall. Jag har väldigt ont i halsen, fryser mer än vanligt, och jag har feber just nu också. Det känns så jobbigt att börja bli sjuk nu såhär innan en vecka då man ska sjunga väldigt mycket. Det är ju konsert onsdag,torsdag, och sedan ska vi repa nästan hela tisdagen också+ att jag ska prata ganska mycket eftersom jag och min klasskompis är konfrencierer på konserterna. Så det blir nog väldigt mycket te och halstabeletter den här veckan ;) Men jag kommer nog att kämpa mig igenom denna vecka, för musik-grejer vill jag ju absolut inte missa!
En massa inlämningsuppgifter är det den här veckan också+ ett prov på fredag, så det kommer bli tajt med tid.
Snart ska jag sova, ska bara kolla klart på en film först.

Nu vet jag att den såkallade Niornas konsert kommer att äga rum den 27/1 (torsdag) på Teatern här i Söderhamn klockan 19.00 för allmänheten! Det är gratis att gå och kolla så ta med er vänner, familj etc. och kom och lyssna på en härlig estet-konsert med både gamla och nya låtar! :)

Imorse började jag 07.45 och slutade 13.25, men när klockan började bli ca 12-halv 1 så kände jag att febern kom smygandes+ stickande hals m.m. så jag åkte hem när jag slutade och vilade. Sen somnade jag i soffan och vaknade med ett jäkla humör;P Usch, jag hatar verkligen att vara sur :( Sen kom Anton och vi chillade bara, å myste, sen åkte han hem pga av jobb tidigt i morgonbitti, och nu sitter jag här och mår inte så bra :/ Imorn har vi bara två lektioner och slutar 10.00, men jag får se om jag orkar ens dom två :( Att vilja och att kunna är två helt olika saker när det kommer till mej iaf...
Är så himla stressad annars, allt plugg (-prov-läxor,uppgifter,skriftliga inlämningar m.m. m.m.) bara sköljs över en och man blir mer och mer stressad för varje dag som går, för när inte jag mår bra, alltså har feber, mår illa av antibiotikan, blir trött av den osv så stänger min hjärna av på något sätt och jag blir typ världens lataste person;P Men imorgon ska jag ta mej i kragen och ta igen en massa! Får se om jag klipper mig imorgon också, det är så efterlängtat just nu!

Godnatt! ;)


(gammal men söt bild ^^)

Brinn pengar brinn
Jag lovar du betyder nånting
Du orkar ta dig igenom det här
Du räcker till, så var den du är


Hej!
Idag blev jag hemma ifrån skolan för att jag vaknade med feber och huvudvärk, och mådde inte heller bra alls igår natt så, de blev så idag... Det värsta är att så fort man är sjuk, alltså feber åså som jag har var och varannan dag, så får man så dåligt samvete på något sätt att man är borta. För jag skulle byta väldigt mycket för att få gå i skolan som "normalt folk".. Åsså ser man folk som skriver t.ex. på facebook osv. typ att "Åh jag hatar skolan! Fan att man måste dit till den där jävla hålan" m.m. och visst jag vet hur det känns att vara trött på skolan osv. men man kan ju kanske tänka att man har tur att man får gå i en skola, och vara frisk, och kanske tänka på sånna som mig t.ex. ;P som har velat gått de sista året nu på gymnasiet som en "normal" människa, och ha kul me klasskompisarna osv, men inte kan göra det fullt ut. Och sedan brukar jag tänka på barn i andra länder som skulle ge vad som helst för att få gå i skolan åså.
Nu låter det som att jag är värsta skol-älskaren;P men såklart så tycker jag ju de inte är skitkul med plugg å sånt, men bara själva grejen, att kunna orka gå från t.ex. kvart i åtta till kanske 12 på dagen utan att bli heeelt slut och febrig m.m, de skulle jag ge väldigt mycket för just nu, och som sagt allra helst nu också när man går sista terminen och vill vara med i gemenskapen i klassen åså innan studenten.
Men jag hoppas att mina kära klasskompisar har förståelse för min "situation" ;) Jag tror att dom har det nu faktiskt <3

Om ca en vecka så ska vi esteter, alla 3 klasser, ha en konsert på teatern som kallas Niornas konsert då vi alltså har en konsert för alla nior i kommunen då vi uppmuntrar dom att söka till estet för gymnasiet. Men vi har även samma konsert dagen efter för allmänheten, och inträdet är gratis. Jag och en klasskompis ska vara konfrencier, och bl.a berätta om estet, presentera alla som uppträder osv. Men jag ska ju även uppträda ;) Det är den 27/1, och tiden, den får jag återkomma med^^
Det ska bli roligt iallafall, spela/sjunga musik och uppträda är ju det bästa jag vet i hela världen, tur att den finns <3



(bilden är från i somras då jag sjöng min egna låt More then they will ever know på "Berget" här i Söderhamn)

Vill du få ett smakprov på hur jag sjunger och höra More then they will ever know?

Gå in på http://myspace.com/ellinorohlsson

Hejsan på er som läser och välkommen till min "huvud-blogg" som handlar om min sjukdoms-situation och om min vardag!

Nu har jag "åter-öppnat" min blogg igen efter att den har legat ouppdaterad väldigt länge, så inläggen här nedanför (förutom den alldeles nedanför som handlar om just mitt "blogg-ämne") är väldigt gamla och behöver inte läsas ^^
Iallafall, så tänkte jag att jag ska uppdatera här då och då om min sjukdom som jag har haft nu i ca 1 år och 6 månader. Min sjukdom som jag lider av kallas bl.a Kronisk urinvägsinfektion. Jag har alltså en ständig urinvägsinfektion som aldrig tar en paus, utan jag har ont hela tiden. Jag har såklart "bättre" dagar då smärtan inte är lika påfrestande, men de flesta dagarna är väldigt smärtosamma. Ni som har haft urinvägsinfektion kanske vet hur det känns, alltså det svider och tränger i urinvägarna/blåsan när man kissar men även hela tiden då man har just urinvägsinfektion. Så har jag haft nu, fast konstant då.
Anledningen till min kroniska urinvägsinfektion är att jag har problem med magen, alltså mycket magkatarr och stressmage m.m och med det att jag har problem med magen så skapas det "elaka" tarmbakterier som de kallas, i min mage. Sen har jag även ett väldigt dåligt immunförsvar (har haft det sen födseln) och då när dom där elaka tarmbakterierna går upp i mina urinvägar så kan inte min kropp "ta död" på dom där själv för att jag har just så dåligt immunförsvar, så då ligger dom där bakterierna kvar där och skapar alltså en konstant urinvägsinfektion. Jag äter antibiotika mot det (just nu äter jag två sorter, en förebyggande och en väldigt stark antibi.), och den är ju till för att hjälpa mitt immunförsvar att döda bakterierna, och för en stund så fungerar det ju, smärtan blir inte lika intensiv osv. men sen fortsätter det bara. Och jag äter mycket c-vitamin, jag dricker mycket vatten, tranbärsjuice osv. alltså jag gör allt "rätt" om man säger så, men det är som det är just nu bara. De goda nyheterna är att det här förmodligen kommer att växa bort. Jag kommer alltid att vara känslig i mina urinvägar, men det kommer nog att bli bättre, och det känns så bra att veta.
Men det slutar ju inte där, för av antibiotikan så får jag ju ännu sämre immunförsvar, jag blir trött, alltså väldigt trött både fysikt och mentalt, och orkar därför inte så mycket, jag blir också väldigt ofta sjuk/förkyld pga det. Jag har hamnat mycket efter i skolan, men det var värst de andra året på gymnasiet när sjukdomen "var som värst" bara därför man visste inte så mycket om den då, man hade inte fått mediciner anpassade ännu osv. Nu vet liksom lärarna om att jag är sjuk, jag lägger upp "planer" hur jag ska plugga, hur mycket jag orkar osv.
Jag har räknat ut för "kul" ;P att jag har ätit mer än ca 30 pencillin-kurer och därmed så har jag ätit över ca 400 pencillin-tabeller i mitt liv. Det låter inget roligt när man tänker på det, men det är liksom de enda som biter på bakterierna. Utan antibiotikan så skulle det inte gå helt enkelt.
Jag har funderat på och ska testa homopatmedicin åså. Det kanske fungerar, och då är det värt att testa :) Har testat mycket annat i natur-medicinväg och det skadar ju inte iallafall, så, ja :)
Det som håller mig uppe, alltså håller mig postiv och glad är musiken. Utan musik så skulle jag aldrig ha klarat mig, musiken är liksom hela min personlighet. Det är inte bara ett intresse, utan en passion som jag aldrig kommer kunna förklara med ord, musiken är liksom min religion, det heliga här i livet ;) Sen skulle jag inte ha klarat det heller utan min familj, pojkvännen Anton och mina vänner. Det finns gamla vänner som inte riktigt har förstått att jag har varit sjuk på riktigt (för med vissa är det så att om de inte syns på utsidan, så "finns det inte" liksom) och jag klandrar ingen, och jag är inte arg eller hatisk på/mot nån, men man har fått lärt sig lite vilka man kan luta sig emot och vilka man inte kan det på. Men man vet ju inte. Kanske dom också har förstått nu, och jag är inte den som är omöjlig, så det är nog inte försent än tror jag...
Jag försöker iallafall att göra det bästa av situationen. Jag försöker ha så mycket roligt som möjligt, och försöker att unna mig det bästa här i livet :)

Så nu vet ni, som inte visste så mycket om min situation, lite mer ;) Och jag har inte bestämt mig för att skriva om detta för att folk ska tycka synd om mig! Det är absolut inte poängen! Utan jag vill bara att folk ska få en insyn hur jag har det i min vardag, och det kanske finns någon där ute som har något liknande och då är det "skönt" eller hur man nu ska formulera det, att man inte är ensam åså.

Kram på er!