Om jag tappar fästet och trillar ner ska jag klättra upp igen

Jag har börjat funderat på vad jag var i mitt förra liv, haha. Inte seriöst sådär, men med tanke på hur mycket jag får ta nu och gå igenom med smärta osv. så måste jag ha varit någon/något hemskt ;P Hitler poppade upp faktiskt bland tanken på vem jag har kunnat varit, och ja, så ont som jag har den här veckan i olika smärtor på olika ställen i kroppen så, ja, det är nog inte omöjligt faktiskt... ;)
Men det som är skönt är fastän mitt i all smärta så ligger motivationen ändå kvar som kom "på rikigt" för någon vecka sen. Att jag vill söka nytt jobb åså. Men det enda frusterande är att rastlöshet/motivation- som då sitter i huvudet går inte ihop med smärtan- som då är fysisk. Jag vill göra saker men blir liksom inlåst pga smärtan. Och visst låter jag inte all smärta hindra mig, men den segar ju ner mig så fruktansvärt mycket och hur mycket jag än försöker så tar den ändå över tillslut. Det är så synd tycker jag, och jag börjar fundera lite vad det är för "test" egentligen som gudarna där uppe har kokat ihop, för i mitt huvud går det inte ihop hur "någon" har tänkt, med att ge mig vilja men sedan inte kunna använda den, iallafall inte fullt ut.
Tur att man har hittat någon att hitta mer energi hos iallafall, och som alltid- att man har musiken.






Nu får vintern vara slut snart