Again and again
*
Lady Gaga – Again Again
Hej!
Snacka om att jag blev less idag. Alltså inte sådär vanligt "less-så-att-man-suckar-less", utan riktigt jä*la less.
Jag klev, för första gången på väldigt länge, upp tidigt för att vara i väldigt bra tid till att fixa saker och ting till mässan. Så ja, jag klev upp där vid halv 7, fixade å packade det sista jag skulle ha med mej, lastade in bord å sånt i min lådsasmorfars bil och åkte iväg först till skolan för att skriva ut papper å grejer till montern och sådant, sen bar det iväg till tennishallen uppe på hällåsen.
Hela morgonen hade jag känt av feber och haft kallsvettningar av det åså, men jag mådde inte dåligt i övrigt. Jag kom iallafall till hallen där och packade in allt till min monter och började fixa å dona med vad som skulle sättas upp osv. Precis när jag var klar men nästan precis allt, så kände jag bara hur allt svajade till liksom och jag höll först på att svinna, men faktiskt även på att kräkas :S-på plats. Men som tur vad så gjorde jag inte de inför alla, men ja, det var väääldigt nära att de hände en olycka om man säger så.
Snacka om att jag blev less idag. Alltså inte sådär vanligt "less-så-att-man-suckar-less", utan riktigt jä*la less.
Jag klev, för första gången på väldigt länge, upp tidigt för att vara i väldigt bra tid till att fixa saker och ting till mässan. Så ja, jag klev upp där vid halv 7, fixade å packade det sista jag skulle ha med mej, lastade in bord å sånt i min lådsasmorfars bil och åkte iväg först till skolan för att skriva ut papper å grejer till montern och sådant, sen bar det iväg till tennishallen uppe på hällåsen.
Hela morgonen hade jag känt av feber och haft kallsvettningar av det åså, men jag mådde inte dåligt i övrigt. Jag kom iallafall till hallen där och packade in allt till min monter och började fixa å dona med vad som skulle sättas upp osv. Precis när jag var klar men nästan precis allt, så kände jag bara hur allt svajade till liksom och jag höll först på att svinna, men faktiskt även på att kräkas :S-på plats. Men som tur vad så gjorde jag inte de inför alla, men ja, det var väääldigt nära att de hände en olycka om man säger så.
Jag gick iallafall till närmsta toalett för att vara säker på att om de hände igen så skulle jag inte stå där mitt bland alla, men som tur var så hände de inte igen, men jag mådde ju inte så bra, så det var bara att ringa snällaste lådsasmorfar igen som fick komma tillbaka, hjälpa mig att lasta in allt igen så jag fick åka hem å vila. Livets ironi säger jag bara.
När jag kom hem så kände jag hur febern ökade mer och mer så det var bara att lägga sig.
Som tur var säger jag så var de ju inte magsjuka iallafall, som jag tänkte först, utan det måste ha varit av den höga febern/stress åså som det blev sådär eller så.
Iallafall så har jag stört mig något så fruktansvärt mycket hela dagen på att jag inte fick stå där och visa upp mitt företag åså som jag har sett fram emot nu ett tag. Det hade varit så himla roligt, och jag blev så jävla sur rent ut sagt att de blev som det blev. Verkligen- det var inte roligt alls.
Så ja, det kändes verkligen som ett aprilskämt när de blev som det blev. Det kändes som att Gud eller nån försökte skämta med mig, menmen, det finns ju trots allt en mening med allt, och sen finns det ju faktiskt folk som har det värre med, så egentligen ska man väl inte klaga på sånna där "småsaker", men det är bara det att de känns som att så fort jag ska göra något för min egen del, som jag verkligen vill så händer det nått, hela tiden... Men nån gång måste det ju vända, ellerhur?...
När jag kom hem så kände jag hur febern ökade mer och mer så det var bara att lägga sig.
Som tur var säger jag så var de ju inte magsjuka iallafall, som jag tänkte först, utan det måste ha varit av den höga febern/stress åså som det blev sådär eller så.
Iallafall så har jag stört mig något så fruktansvärt mycket hela dagen på att jag inte fick stå där och visa upp mitt företag åså som jag har sett fram emot nu ett tag. Det hade varit så himla roligt, och jag blev så jävla sur rent ut sagt att de blev som det blev. Verkligen- det var inte roligt alls.
Så ja, det kändes verkligen som ett aprilskämt när de blev som det blev. Det kändes som att Gud eller nån försökte skämta med mig, menmen, det finns ju trots allt en mening med allt, och sen finns det ju faktiskt folk som har det värre med, så egentligen ska man väl inte klaga på sånna där "småsaker", men det är bara det att de känns som att så fort jag ska göra något för min egen del, som jag verkligen vill så händer det nått, hela tiden... Men nån gång måste det ju vända, ellerhur?...
Kommentarer
Trackback
