Jag brukade ju vara så noga


Jaa hörni. Nu är nästan/snart våren här, och jag trodde att man skulle fyllas med lite vårkänslor nu iallafall och att livet skulle bli lite lättare. Men shit vad lurad jag blev, det har aldrig varit svårare faktiskt. Jag försöker att hålla minen men just nu händer det bara negativa saker. Alltså sak på sak, hela tiden. Jag som kände att allt äntligen började vända, det hade börjat hända något i mig, efter allt det här med att ha gått igenom negativ sak på sak, som sjukdomar, släktingar har dött osv. Precis när allt började kännas lite lättare, så hände det svåraste som någonsin har hänt+ saker där på liksom. Så, jag vet inte. Mina vårkänslor kommer nog att komma senare än vanligt i år...
Jag har nästan jämt velat haft snyggt, rent å städat i mitt rum. Liksom bädda sängen, lägga "prydnads-"kuddarna (som nu ligger jämt på golvet) på sängen, räta till bäddmadrassen+lakanet på morgonen/kvällen, plocka smutstvätt från fotöljen, plocka upp den rena tvätten ur korgen till byrålådorna, dammsuga, damma, bädda rent sängen, lägga skolpapper och dyligt i en snygg hög osv osv. Men jag har bara tappat lust och ork för sånt nästan helt. Det känns som att en sak som att städa inte känns viktigt längre. Jag har nog inte haft så här stökigt och dammigt sen jag var typ 10 eller nått, och bara det säger ganska mycket om mig just nu, tycker jag iallafall.
Jag vet inte... Jag känner mig halv. Jag känner mig inte som mig själv. Inte utan dig.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0