Breathe
Dagarna går så snabbt, men ändå så sakta.
Idag började det med att jag sov över- som vanligt. Kunde inte sova som vanligt igårnatt, jag har ju drömt mardrömmar i ca 6 veckor nu, alltså konstant, så jag vaknar mitt i natten med svettningar och jätteont i magen åså. Jag går ju heller aldrig in i djupsömn riktigt och blir därför så trött att jag sover över hela tiden. Men idag blev det ett snäpp värre faktiskt. Hela dagen har jag haft som "knivhugg" i magen, alltså då överdriver jag inte heller;P Alltså riktiga smärtor som har kommit och gått hela dagen, och det har varit som kramp (utan att jag har tjej-vecka åså alltså). Jag har hållt på att svimma flera gånger av smärtan, och ett tag var vi nära på att ringa ambulans tillåme. Alltså gud vad jag hatar denna eviga kamp mot smärta. Har ju inte haft annat än ont nu i ca 2 år, och nu gör det ondare än nånsin i mig- fast sjukdomen börjar släppa. Konstigt, ellerhur?....
Jaa hörni, man får helt enkelt att fortsätta kämpa. Försöka trösta sig med grymma låtar, visdomsord, vänner osv. Shit, vad vore man utan sånt? Alltså musik och vänner? <3 Det är då absolut 2 grejer jag aldrig tänker släppa, aldrig nånsin. Och hörni, håll hårt i den ni håller kär, ta inte varandra för givet. Det är som Prins Daniel (och pappa även brukar säga;P) sa till sin Victoria- "Störst av allt är kärleken" ;) Ta aldrig den du tycker om mest, för givet. Det får man betala dyrt för, har jag märkt.
*
And I can't breathe
Without you, but I have to
Breathe
Without you, but I have to
Kommentarer
Trackback
